Dag 19 - Den här månaden

Denna månaden börjar rinna mot sitt slut. Även detta året.
Julen har passerat, och enligt min åsikt är julen överskattad. Allting handlar om den dyraste julklappen, liksom kalle Anka har förlorat sin glans.
Det är inte längre tanken som räknas.

Denna månaden har Tilda varit med mig :) Hon gjorde julen till en rolig jul. För mig spelar ingen julklapp någon roll, för mig handlar det om att vara med de som betyder Och denna julen var bättre än förra :)

Sen har det inte hänt mycket mer:p
Haha jo, den 27/12 hämtade vi ringarna :D
Datumet som kommer stå i är 1/1-11 men ingen av oss kunde hålla oss :p

Än är denna månaden inte slut, och mycket kan hända, men det är 2 dagar kvar :D
Jag började på mitt jobb med :) Montering i stora lass och jag tycker det är superkul :) Fast tiderna just nu är 2 timmar så funkar det bra för mig :)

X som hör av sig igen, nya tjejer som vill ha en, drömmar som blivit verklighet, okej då, det har hänt en del trotts allt :)
Men jag är fortfarande samma person :)

Dag 18 - Detta ångrar jag

Det finns en del som hänt som jag inte ångrar, och inte lika mycket som jag ångrar.
Anledningen är för att jag tycker jag lärt mig något av allt som hänt. Det har liksom gjort mig till den jag är idag på flera olika sätt.

Det jag kan ångra är att jag inte satte ner min fot i en del av mina förhållande, utan jag lät allting hända, för jag menar jag var ju kär, och ville ju bli älskad.
Men det är inte alltid det blir som man vill
Jag ångrar att jag inte såg tecknen i tid, vart förhållandena vart på väg
Jag ångrar ord som skulle blivit sagda, men aldrig kom ut, jag ångrar saker jag sagt, för har fått det som kniv i ryggen senare.
Godtrogen. Det är vad min mor kallar mig.
Mycket möjligt, men har alltid trott gott om fel människor. Men tyvärr kan man inte se det i förväg.

Blickar man tillbaka på sitt liv, tänk: Skulle jag tänkt så är idag om det aldrig hade hänt? Skulle jag känt såhär då som nu?
Frågor har alltid ett svar, men bara Du har svaret ;)

Dag 17 - Min favoritfödelsedag

Jag vet faktiskt inte om jag har någon sådan dag.
Vet bara att jag inte gillar att fylla år. Känner mig liksom, gammal. Att åren bara försvinner och känns som om jag inte hinner med någonting :(
Men jag vet att varje år får jag en stor temla :D Fast jag gillar bara locket:p
Å så brukar jag få kexchoklad:D Och de gillar jag :p Så det är nog det som är bra med den dagen iaf:D

Dag 16 - Mitt favoritminne

Det va svårt. Jag har flera stycken, men ett minne jag minns xtra noga är,
När jag bodde i Kalmar. Allting där, kändes som en dröm. Alla vännerna, skolan, de va helt underbar tid :)
Men där jag bodde, det var mitt helvete. Därav att jag flydde, var gömd i 4 månader, och sen hamnade jag i denna stan igen.
Vet inte vilket av de som var värst om man jämför. Familjen där eller Ljungby..
Samma sak för mig.

Men kalmar, älskar staden.
Jag kunde vara mig själv. Hade massa underbara vänner, ingen som snackade skit eller spred lögner. Raka motsatsen mot Ljungby kan man säga.
Hade jag fått bestämma hade jag skaffat lägenhet där istället. Slippa den familjen jag bodde hos, men ändå stanna i samma stad. Det hade varit underbart :)

Så tolka mig rätt: Mitt favorit minne är när jag var med mina vänner och i skolan. Resten var som att leva evighet i helvetet, fast helvetet skulle nog vara mildare än det...

Saknar Kalmar & alla mina vänner där <33

Dag 15 - Min första Kyss

Min första kyss av en tjej va när jag va i Kosta under en vecka.
Träffade en tjej där, första gången jag kände de pirra i kroppen på riktigt.
Vi va flera tjejer och killar som bodde i tält och på dagarna gjorde vi olika aktiviteter
Och jag och en tjej till, som jag kallar M umgicks mycket på dagarna, och en dag satt vi på bryggan mot sjön. Från början satt vi och pratade om allt och inget, sen lång tystnad och vi såg på varann och kyssen kom.
Det kändes helt underbart, pirret i magen, och skakiga händer. Tror vi försvann i varandras famn i en timme om inte mer.

Det va första kyssen, och den kommer jag nog aldrig att glömma

dag 14 - Drömmar

Ja, drömmar har jag haft.
Både stora och små. Haft drömmar om vad jag velat bli, veterinär när jag var liten, för min kärlek till djur. Ja inte hundar men alla andra.
Sen har jag haft den drömmen jag har än idag. Att skriva.
Bli journalist eller öppna egen tidning. :)
Och jag vet att drömmen kan bli verklighet.

I allmänhet drömmer jag nog som de mesta andra: Att finna ron i livet, flytta från denna stan och ge min son en bra framtid. För det är han värd
Men jag tror på att drömmar kan bli till verklighet, och den tron har jag haft läääänge nu :)

Och ärligt, vissa drömmar slår in snabbare än andra
Så länge man tror på sig själv :)

*suck*

Vad har jag gjort nu

Vad har jag att se nu

Vad har jag att hämta

Vad har jag att vänta

Jag gav ett svar

jag gav en fråga idag

Jag gav dig ett krav

Jag bad dig tänka

Jag bad dig vänta

Jag bad dig känna efter

Nu sitter jag här själv

Jag skakar inombords

Nu väntar jag på svaret

Nu känner jag mig svag

Nu ångrar jag vad jag sa

Men utan tro förlorar vi

och utan känslor är det slut

Men vi båda måste välja

Och båda måste veta snart

Men ingen av oss vågar

Och jag går snart under

Med eller utan dig

**************************************

Det jag så långt inom mig vet

har blivit som en livslång hemlighet

Knyter mina händer

tar en dag i sänder

Tårar som bara rinner

kan vi inte göra så de försvinner

Dag 13 - Den Här Veckan

På något sätt har denna veckan med passerat.

Tiden bara rullar på.

Från i Måndags till i Fredags sov jag och va med Pling. Vi va nere på stan varje dag. Tittade runt lite och jag hjälpte henne lite med att köpa Julklappar till hennes småsyskon :) Sen har vi varit och fikat och åt på restaurang. Och va vi inte nere på stan så va vi hos henne, tittade på film och jag lagade mat till henne :)

Och fast att min förkylning gjort mig trött har jag ändå varit på benen och de va ganska skönt :) För att de känns bra att kunna vara med Pling, behöver inte alltid säga hur jag mår, för de märker hon, och samma sak med henne.

Det va egentligen meningen att jag bara skulle komma till henne och vara med henne på måndagen :p men tror inte hon hade något emot lite sällskap :)

I fredags va jag hemma och kollade film och tog de ganska lugnt och igår va Pling här en stund med :)

Fast att allting inte alltid är bra, försöker jag komma på vad jag ska göra, för att inte deppa ihop eller bryta ihop:(

Sista dagen på denna veckan och jag ska försöka finna orken till att städa mitt rum och baka pepparkakor, chokladmuffins och kanske kärleksmums :)

Trevlig Söndag!

Du vet inte vad du har förens du förlorat de

Eller håller på att förlora de.

Jag funderar bara på över om det är värt de.

Jag menar, vi har stått här innan, detta vägskäl, nej inte detta, vårt andra finns lite längre bakom oss, men det jag vill säga är att, vi har varit i denna sitsen innan.

Alla gör fel, ord sårar, handling sårar.

Jag vet faktiskt inte hur många gånger förr jag hört orden:

"Jag kommer inte såra dig" , "Jag kommer inte svika dig"

Men nu så har det hänt. Igen.

Och egentligen, jag ska inte säga att jag inte vill höra de orden, för på ett sätt vill jag, men jag vill hellre att någon kommer, skippar att säga de orden, och bevisar det för mig istället.

Det hade varit bättre

Och till din fördel egentligen,

Jag har alltid blivit den lämnade, så även om det gör ont i hjärtat, så kan jag hantera känslorna och smärtan.

Men jag vet inte hur man hanterar om man är den som lämnar.

Jag vet inte hur det känns att lämna någon, hur man hanterar det. och jag vill inte ta reda på det heller

Tårarna rann ner för min kind när jag berättade för dig hur det varit innan.

För varje ord som lämnade min mun, kände jag hur mitt hjärta tappade en sten.

Och nu, sitter jag här och undrar: Varför i helvete berättade jag? Varför kunde jag bara inte hållit tyst, och låtit allt vara?

Jag blir irriterad på mig själv över det.

Jag vill inte någon ska tycka synd om mig, allra minst Du.

För att det som hänt har hänt, och det finns inget sätt att ändra det.

Även om det hade varit lättast och bäst för både hjärta och själ.

Jag vet inte hur jag ska göra. Helt ärligt.

Tvekar, tänker, gråter

Jag borde nog inte, men jag förlåter

Dag 12 – I min handväska

Nu är de så att jag är inte typen som använder handväska riktigt :p men väska, det behöver jag.

Jag har alltid ett block och massa pennor nerlagda. Batterier till min kamera och kexchoklad vissa stunder :)

Jag menar, Tycker det är lite kul med de tjejer som har tusen saker i sin väska, men ändå glömmer de alltid något, eller inte hittar de de ska :p

Men men, glad att jag inte är sån :)

Nej jag nöjer mig med de viktigaste för mig, 4 viktiga saker. Inte så komplicerat ;)

Dag 11 - Mina syskon

Jag har 1 syster, som fyller 24. Hon bor i egen lägenhet i Lj och hennes och min kontakt går ut på: Vi pratar om vi ses. typ. Vår kontakt har nog aldrig varit bra, för i hennes närhet, känner jag mig på ett sätt värdelös. Hon har alltid haft de lättare för sig i skolan medans jag kämpat hårt.
Hon har bott utomlands och arbetat men nu är hon i Sverige och bosatt sig här.
Jag har aldrig varit avundsjuk på henne. Borde jag kanske? Jag vet inte..

Vet inte om de låter komplicerat men har tre småbröder som jag bor med. Jag ser tillkommlingen som min bror, för menar, han bor med oss, vi umgås och lever som en familj, så inte så lustigt att när någon frågar är de min bror.

Har två småbröder förutom Alle som jag bor med. Den ena 19 och minstingen fyller snart 18.
Så jättesmå är de inte :p fast jag önskar ibland :p
Minstingen är lik mig, både till sättet och utseendet. På bilder är de inte många som ser skillnad, ibland inte i verkligheten heller. De jag har gemensamt med minstingen är typ allt: Musik, tjejer piercingar tatueringar datorer, film och bilar. Vi gillar typ samma saker. Och jag har alltid varit den som står vid hans sida, fast vi hatar varandra ibland men de hör till.

Alle o min andra bror är väl som syskon mest. Datorer och spela är vad de gör.
Åker bil och träffar folk :)
Vi har flera gemensamma vänner och tillfällen kommer som vi umgås mer än vanligt.

Jag har en halvbror, han är snart 40 tror jag typ, han bor med sin tjej i Växjö:) Vi brukar umgås nu för tiden, åker iväg på saker tillsammans eller bara umgås.

Och sen har jag min farbror, som vi ser som vår bror. Han va kanske 11 eller 12 när hans föräldrar dog, så min mamma blev som typ vårdnadshavare och vi växte upp med honom.
Han bor med sin fästmö och son drygt 5 km från min mor. Så vi brukar ses :)

Jag vet inte hur de är att vara ensambarn, och på något sätt, så är jag glad över de. För när man är flera, visst man bråkar och kommer inte alltid överens, men man har alltid någon där. Man är aldrig ensam, om man inte själv vill de.
Och de tycker jag är skönt.
Även om mina syskon är kokobäng och helt knas, så är blod starkare än vatten :)

Snö snö snö.. Tar de aldrig slut?
Varit nere på stan i 4 timmar. Inte mycket som finns att göra, men vi åt på kim tai lite och sen fikade vi på roddys. Brukar aldrig fika där, men någon gång måste man de med. Letat julklappar, svårt att veta vad man ska köpa. men men det blir nog bättre :)

Funderar mycket. Kanske för mycket, jag vet inte, försöker att tänka positivt, svårt, ja, men kan inte deppa ihop för mycket, blir ju inte bättre direkt.
Vill inte vara så här, vill inte ha de såhär:/

om en vecka är de Julafton. Jag trodde denna julen skulle bli bättre än andra år.
Tänker på vad jag gjorde förra året: Satt i min lägenhet med fredde, min bättre vän då, Louise och Pling. Drack. För att människan jag va tsm med inte ville ses.. Så blev att vi drack och umgicks.
Nyår, ja, det är ju också en historia i sig. Hade fest med vänner, och tjejen då. Vår månadsdag va den 1/1. Vi gjorde slut. Jippie. Not. Jag hatar minnerna med henne. De tar kål på mig. De skulle varit 9 månader precis när hon gjorde slut. Enligt henne ringde hon till min röstbrevlåda och gjorde slut där. Men eftersom jag inte fick något då, vet jag bara att hon blockade mig på alla sidor och tog bort mig på fb.
Hon sa hon va ledsen i 2 veckor, innan hon träffade sin nya, jag sörjde och ville dö i en månad om inte mer. Hon vill vara min vän. Men vet inte. På 9 månader totalförstörde hon mig lika mke som hon byggde upp mig. Hon va min största kärlek.
Pling min Första, L min största. de långa förhållande jag haft har bara gått åt helvete.
tillsammans, slut, om och om igen. lögner svek, otrohet.
Men jag klandrar de inte. Men L behöver ju inte ljuga om vad som hände i vårt förhållande. För skillnaden mellan hennes och min historia är: jag vill inte prata om hur hon va, hon gör de, hon ljuger ihop lite, som hon tkr låter bra. Jag säger få ord, sanningen. Jag har bevisen, folk som sett o hört.
Jag skiter i om du e lycklig nu, för du förstör mig ändå. Är de de som gör dig lycklig? Att hålla på mot mig? Kanske...

Jag mår dåligt över henne. Just för hur hon va, vad hon gjorde, så är de. Men någon gång glömmer jag de med..

Jag kanske inte e den bästa flickvännen, jag har med mina brister & fel. Jag är inte svartsjuk, har inget kontrollbehov, blir inte lätt sur, jag har långt tålamod, trogen ärlig, Bra på att lyssna, finns alltid där, ställer alltid upp..
Men ändå känns de som att jag inte duger. Jag menar. man e otrogen, ljuger, gör mig besviken.
Men jag fattar aldrig varför, och har aldrig fått en förklaring.

Men men någon gång kanske jag får veta...

Nu börjar mina ord ta slut. Är förkyld och mitt huvud dunkar. Så nu orkar jag inte tänka mer. Känslorna stängs av för en stund. Tankarna sjunker bort.

Jag vet inte om de finns någonting vi kan förändra. Jag menar, efter all tid, va detta de bästa vi kunde få ut av det?
Jag vet, jag kanske är hård, men jag är så trött på allt sånt här nu.
Efter alla år med lögner svek och sårade själar, Då får man nog. Jag måste säga vad jag känner. Jag kan inte längre stänga min mun och hålla käften. Jag kan inte det.
Jag har sagt till dig vad jag känner, jag försöker stå ut med allting. Men vad ska jag göra när du inte hör mig?
Jag har hört det nu att du sårat mig, du har sagt det miljoner gånger nu, men varför säga de, istället för att göra något åt de? Vet att det inte finns mycket man kan göra ogjort, men du hade ju kunnat sluta såra mig, sluta göra om dina misstag mot mig. Jag vet det är inte lätt att vara med mig utan att såra mig, jag har börjat förstå de. För ingen har varit med mig mer än 2 månader som inte sårat mig.

Jag vet inte längre vad jag ska göra. Ville ju inte bli den som blev sårad. Men nu, hur de än kommer bli kommer jag bli sårad, och de finns ingenting jag kan göra åt det.....

Bless The Broken Road

Dag 10 - Klädsel

Oftast blir de för mig mestadels hiphop/ street byxor och luvtröjor
Och så även idag, fast dubbla byxor och dubbla tröjor :)
Fick en tidig julklapp igår:D En super snygg tröja med döskalle :D och en hiphoptext på ryggen.
Riktigt snygg :D

Dag 9 - min Tro

Jag har ingen direkt tro, jag är inte kristen, jag är inte muslim, ingenting sånt. Jag är bara människa och jag gillar inte de folk som knackar dörr och pratar om Gud och kärlek. Jag lyckas få iväg dem genom att säga: Jaså Gud älskar mig, ändå gillar ni inte att Homosexuella gifter sig i kyrkan.
Tron är olika hos alla. Men vad är det för mening med tro när man inte får vara som man är?
Jag tror istället att det som händer har en mening. Vissa saker kanske redan är bestämda.

Har ni varit med om någongång, ni gör någonting och det känns som om det redan hänt en gång?
det har hänt mig flera gånger iallafall. Märklig känsla, man tänker till.

Man funderar. Jag är bara en liten människa i en stor värld.
Många funderingar, men vet inte om någon är vettig..
Kanske lever man om, alltså själen bara byter skal.
För tror inte allting bara tar slut.

Men de som säger att Gud skapat allt, men inte homosexuella då? Jag menar, vi finns ju säkert av någon anledning, precis som hetero.
Jag tror om Jesus fanns va han säkert Bi :p

Öppna mitt hjärta på glänt

Jag stängde mitt hjärta, stängde av känslorna för ett tag. Byggde ett försvar, en mur runt mitt hjärta, så ingen skulle kunna såra mig. Jag bestämde mig för att ingen, verkligen ingen skulle få komma nära mitt hjärta. Ville inte bli sårad. Ville inte vara den som satt hemma flera dagar och lät tårarna rinna.
Även om jag gav mig detta löftet till mig själv för flera år sen, så har de aldrig hållit.

Flera dagar som jag suttit ensam och inte vetat vart jag skulle ta vägen, att försöka räkna alla nätter jag gråtit mig till sömns, skulle inte gå. Det är för många.

Jag har så många gånger försökt komma på vad det är jag gjort för fel, mot den jag är tillsammans med, för att bli sårad. Men alla säger samma sak: "Det är inte du, det är jag".
Men det är svårt att tro på nu. Det har hänt för många gånger nu, så någonting borde jag göra fel.

Alla har gett mig samma löften, samma ord, men ingen har hållit dem.

Jag har alltid försökt vara en bra flickvän, jag är inte svartsjuk, jag kan vara romantisk, gör allt för min tjej, verkligen gör allt, finnas där i vått och torrt. Jag är ärlig, jag lyssnar finns för dem. Men ibland känns de som att allting är meningslöst. Jag kämpar hårt, ändå är det mig de ljuger för, mig de sviker, fast de lovat..
När det tagit slut, vill säga när jag blivit lämnad lämnar jag alltid en hälsning: Hoppas de går bättre med din nästa du kommer träffa, du förtjänar de bästa..

Visst jag har inte alltid bra dagar, dagar jag känner allting bara går åt skogen. Men har inte alla de? dagar man bara vill ligga ner och gråta, eller fundera.

Jag har fått mitt hjärta krossat så många gånger. För många gånger..
Men vet ni hur svårt det är att höra orden: "Jag kommer aldrig såra dig", "jag kommer aldrig svika dig" eller " Jag vill aldrig förlora dig"?
Hur svårt det är, när man faller in i tjejens armar, glömmer rum och tid. Bara ligga brevid den man älskar, höra orden komma, känner hjärtat sticker till.
Jag vill gråta varje gång jag hör de orden, för när de orden kommer, vet jag att tiden med sorg och smärta kommer.

Jag har svårt att öppna mig, tacka mina x, Allt jag sagt i förtroende vände de mot mig, högg mig i ryggen, tryckte ner mig. De va otrogna, svek, ljög för mig. En som inte va otrogen, men svek ändå, hela grejen e varför svika? När man lovat något?

Hela poängen är, varför lova mig något när ni inte kommer hålla de?
JAg är äckligt sårad, hjärtat gråter, jag förlåter. Det är vad jag gör. Vad som än händer mot mig, så stannar jag. För jag gav ett löfte, och jag sviker aldrig ett löfte. Kanske därför det är lättare att såra mig......

hjärtat gråter, jag förlåter
Men tror inte de kommer vara förevigt.

Kraossat hjärta blir aldrig helat igen, även om man känner så ibland..

Dag 8 - Ett ögonblick

Ett ögonblick, en sekund
var hon här vid min sida.
Ett andetag va hon borta

Finns många ögonblick i mitt liv, som jag önskar kunde varat mer än ett ögonblick eller aldrig funnits
Men då skulle de nog inte vara samma sak att minnas
Ibland känns de som att jag ser mitt liv i film ögonblick. Ni vet när musik spelas, man fastnar med blicken och man bara får ett leende på läpparna:) De är underbara små ögonblick som gör livet lite mer roligt:)

Ett ögonblick i livet jag har haft svårt att släppa, den dagen allting förändrades för mig. Jag trodde jag hade drömt allting, en hemsk mardröm som visade sig vara verklighet....

Dagen började som alla andra dagar i ens liv. Mamma väckte oss tidigt för att vi skulle göra oss klara för att åka. Vi skulle till Skåne. Stämningen i bilen ner har aldrig varit så dyster.
Tårar som höll sig inne, sammanbitna miner från oss alla.
Jag stängde ute allting, hade min musik på hög volym i lurarna och papper i handen.
Resan ner kändes som en evighet, men när vi väl va framme va vi bland de första som va där. Min moster och hennes barn hade kommit nästan samtidigt som oss,och min moster tog mig under sin arm och vi gick ifrån för att prata.. Hon om någon visste hur hårt detta tog på mig. Hon sa: Du behöver inte försöka visa dig stark..
Hennes ord gjorde mig starkare. Det blev på något sätt lättare att bita ihop, för stunden.
Vi gick en runda, utan mer ord. Bara luften, stenarna, vi..
Jag sa inte många ord under den dagen, och det fanns inte så mycket att säga heller. Vid 10 gick vi in i kyrkan. Tankarna och känslorna höll sig inte borta. Men tårarna gjorde. Kanske va de vad jag egentligen skulle göra, men kunde inte. Kunde bara inte då. Bara satt där och lyssnade på musiken som spelades. Jag skulle sjungit, men tror inte jag skulle klarat av de.
I slutet av ceremonin eller vad man kallar de, skulle de närmaste gå fram och lägga blomma och säga farväl.
Långsamt, långsant, kändes som en evighet innan vi va där framme.
Kommer ihåg var steg jag tog, varje ben i kroppen stretade, drog sig tillbaka, gjorde ont. Ville springa därifrån, försvinna gå upp i rök. Men fanns ingenting jag kunde göra.
Kistan va i brunguld färg. Massa rosor överallt runt den.
Jag tittade, men såg inte.
Jag minns inte om de var min mor eller moster som la sin arm om mig och pekade på den lilla skylten: Du är förevigt Älskad & saknad
sen de närmaste namnen på vår släkt. Skylten va i guld.
Då kom alla tårarna. Kunde inte hejda mig, kunde inte sluta gråta. Allting kom ut. Visste inte vad jag skulle ta vägen och mina ben orkade inte hålla mig uppe.
Jag fick hjälp ut ur kyrkan, de andra kom efteråt.

Det va dagen jag kom på att, allting förändras, ingenting blir mer som förut. Livet fortsätter, men man minns och man ändrar hur man blir när man förlorar någon som står en så nära.
Efter Hon försvann, blev jag inte samma som jag var innan. Det var bara efter begravningen som jag på ett sätt förstod att hon verkligen var borta, men det tog mig flera år att verkligen förstå de på riktigt. Saknar henne. Klart jag gör. Hon förstod mig ju. Hon fanns alltid där.

Nu är det 9 år sen hon bytte planhalva. Men minnen med henne kommer alltid leva kvar.
Förevigt Älskad, förevigt Saknad.

Dag 7 - Min bästa vän

Jag har haft flera bästa vänner i livet, men allting förändras, och man glider isär, träffar nya människor. och för mig har jag mina två bästa vänner.

För mig har jag två bästa vänner.

Även om vi bråkar, nästan hatar varann finns vi alltid där för varandra.

Vi delar många minnen, och hon vet allt om mig, och jag vet allt om henne.

Och även om dagar går utan att vi pratar så finns vi alltid där. Även mitt i våra bråk så är de henne jag kan ringa om jag inte mår bra:) Och jag vet att vad som än händer, så kommer hon alltid finnas i mitt hjärta genom livet. Hon, hon är speciell på sitt sätt. Jag älskar henne för hur hon är, hur hon får mig att vara.

Det finns bara en som hon, och även när vi inte är överens är hon den som förstår :) I vårrt och torrt finns vi alltid där, eller hur Pling, min bästaste vän, min hot wing:p

En bästa vän jag alltid kommer ha kvar inom mig, kallar henne för S, vi delade minnen, fanns alltid där för varandra. Ingenting kunde skilja oss åt. Vi blev blodssystrar. De fanns ingenting jag inte visste om henne, och ingenting hon inte visste om mig.

Jag träffade henne första gången i örebro,

min killkompis jens skulle lära mig hur man raggade :p

å hon va med två andra tjejer å dansade, men allt jag hade va ögon för henne

så Jens skickade fram mig, å ja det gick som de gick ..

Vi snackade. De kändes som om vi känt varann hela livet..

När klubben stängde så gick vi, bara gick, vi brydde oss inte om vart

När natten försvann och dagen kom så följde hon mig t Jens och hans kompis lägenhet

Kramade varann hejdå och skiljdes åt

6 år senare flyttade jag till eksjö, bodde första huset i 8 månader,

när jag hade bott där i 6 månader så flyttade hon dit :D

Jag kände inte igen henne å hon kände inte mig..

Men när vi satt nere i skolan började vi prata om varför vi va där, å de va efter ett tag hon sa: Har inte du en killkompis i örebror?

Jag svarade: jo de har jag, men vi har inte haft kontakt på länge..

Efter ungefär 3 månader så flyttade hon ner till andra huset. Jag bodde kvar på samma. Men senare så flyttade de även mig. Vi hamnade i samma hus igen, med rummen jämte varandra. Och den vänskapen vi hade, fanns ingen som den.

Vi bodde tillsammans nästan 3 år.

Sen va kom min tid och jag skulle få flytta.. Jag ville inte skiljas från min vän igen, inte efter allt som vi delade. Men även om jag gjorde en del saker för att få stanna kvar, hjälpte de inte, och när hösten kom, flyttade jag.

Vi lovade att hålla kontakten och så fort hon skulle få flytta så skulle vi ses igen, oavsett vad.

Men så blev de aldrig. Våra brev kom aldrig fram till varandra. Och eftersom ingen av oss fick prata i telefon, förlorade vi kontakten.

Och även om allt blivit som de blev, är hon fortfarande min bästa vän

Dag 6 - Min dag

Idag är dt söndag. Tack och lov är den snart över. Gillar inte söndagar :(

De känns så långa och sega :(

Har legat i sängen kollat på L word och vilat. Försöker må bra :) Är inte den som kan ligga ner för länge, blir rastlös :(

Detta skulle varit vilken söndag som helst egentligen.

Men när man minst anar dt, så händer alltid någonting

Och det är inte förens då man får en tankeställare om det som hänt..

Man ska inte ta så mycket förgivet, man kan ju bli besviken

När man har förlorat allt man hade, kan man bara vinna.

Om man bara tror på sig själv, har styrkan, har viljan.

Om man inte har någon dröm, hopp eller vilja, vad lever vi då för?

Vad finns de då att kämpa för?

Det är så lätt att man träffar någon, vem som helst, som man kanske hänger upp sitt liv på, och de är inte bra, för vad händer om personen skulle försvinna?

Det hände mig ett antal gånger. Men speciellt en gång jag aldrig kommer glömma även om jag så önskar, inte att de blev som de blev, utan att de hände som de hände: Jag träffade en tjej, som redan då jag ville dela mitt liv med. Vara henne nära och ja allt sånt. Jag var verkligen kär. Mer än någonting.

Smärtan när tillfället kom när jag inte längre kunde prata med henne. Hon försvann. Lika snabbt som hon hade kommit in i mitt liv.

Hon lämnade kvar tomma ord, brutna löften.

Det kändes som man slog en hammare mot glas, så lät mitt hjärta.

Efter drygt en vecka fick jag sms av henne. Hennes löften kom tillbaka. Hon ångrade sig.

De gjorde så ont. Visste inte om jag skulle klara av det. Att börja om när mina känslor fortfarande va starka. Inte lika starka som i början, men nästintill..

Jag försökte komma på vad jag hade gjort för fel mot henne.

Det tog tid för mig, att våga öppna mig igen. Ville säga de tre orden, så små på jorden men så stor betydelse ändå.

Det var svårt. För rädslan, att hon skulle försvinna igen, bara tanken på de gav mig djup ångest och tårar som inte slutade rinna.

Jag ville veta vad jag hade gjort för fel första gången, att allt blev som de blev, så jag inte gjorde samma fel igen. För jag är bergsäker, att hur gullig jag än försökte vara, hur mycket jag än tänkte på henne, hur mycket jag än ville skrika ut allting jag någonsin känt för henne så gjorde jag någonting fel.

Och smärtan sitter kvar än idag. Även om jag borde lägga de bakom mig och gå vidare.

Man ska inte hänga upp sig för mycket på de förflutna, för då kommer man inte framåt. Men ibland, händer de att jag kommer på mig själv, blicka tillbaka på livet. Tänker hur de kunde varit annorlunda.

Men jag vet, att om man inte har något att se framåt på, så blir man lätt fast i de förflutna, kanske aldrig kommer loss. Vad gör man då?

I wanna be in your life as your girl

When you call me yours my whole heart shine

I´m thinking of you all the time

I dreaming of you when i sleep

I have never felt this way before

I thought my heart would be breaked forever,

but sence i met you, my heart is healing

I Love You forever

Smärta på hög nivå. All ork i kroppen försvann, allt jag kunde känna va smärta

Har legat i sängen och vaknat och somnat, och vaknat om vartannat. Vatten har jag fått i mig lite iaf :)

Jag är inte den som vill ligga ner, de har jag inget tålamod till:( Men nu har de hänt, och nu vill jag bli frisk

Den värsta smärtan är borta, nu kan jag iallafall sitta upp utan jättestora problem.

Tappade tidsuppfattningen ett taf :( för vet inte hur mycket jag sovit, eller vilken dag de va.

om 11 dagar kommer älskling :)

nu ska jag försöka somna igen <3

Dag 5 - Vad är kärlek

Det är en väldigt bra fråga faktiskt,

Jag tror kärlek är när hela din kropp fylls upp med värme och lycka. De pirrar i kroppen och man känner sig glad.

Kärleken är inte komplicerad, bara vi som ska göra den så :/

Kärleken finns i alla former, kärlek till husdjur, familj eller saker.

Kärleken är något vackert, men kan också vara fruktansvärd..

För mig är kärlek, mina djur, min familj och inte minst min flickvän. Kärlek är de som ger de lilla xtra i livet ;)

Dag 4 - det här åt jag idag

Jag vet inte vad man kan kalla maträtten, men kyckling med en såsblandning och ris.

Även om jag inte äter kyckling, så va de gott med att bara ta ris och såsen :)

Värt att testa ;)

Tårarna bränner under ögonlocken.

Blundar hårt, tvingar tårarna att stanna inne.

Vill inte gråta, tänker inte gråta.

Frågar mig själv: "Är de detta jag kämpat för"?

Lättlurad - Det är jag kortfattat.

Godtrogen lättlurad liten människa ~

Händerna på kanten, känner hur fingrarna glider

Tittar snabbt ner och upp lika snabbt med blicken igen.

Armarna viker sig, fingrarna glider mer

Jag känner mitt grepp försvinna, jag faller

Faller som aldrig förr.

Ner mot botten,

vet de kommer göra ont när jag landar

Det har hänt mig förr

Borde vant mig vid känslan, men

man glömmer så lätt när man drömmer sig bort

Migrän så är sängliggandes, eller så är de bara ett steg närmre botten. Ont gör de iallafall :'(

Jag trodde faktiskt jag skulle få sova längre, men vaknar med ett ryck :/

Gillar verkligen inte att sova ensam :(

Saknar Pucko, han va för go :) han låg alltid hos mig antingen bakom nacken så han hade sitt huvud på min axel eller på min mage med huvudet mot mitt ansikte :)

Saknar honom:( Och även om jag har 3 nya katter, 2 som bor här, den 3e kommer hem snart med. Så är de inte samma sak, för tål inte dom:( Att älska djur så mke och inte tål dem, de suger riktigt hårt :( Men lustiga är att jag tålde Pucko som va långhårig, men inte korthåriga :( Tålde inte BV heller när han levde :(

*suck* Livet är inte alltid rättvist

klockan är snart halv 6, jag somnade strax efter 21.40. :( och jag har varit vaken i drygt 2 timmar nu :(

men men de blir nog bättre får jag hoppas :)

Nu ska jag kolla Beemovie och försöka somna.

Tack och god morgon <3

Dag 2 -

Jag önskar jag kunde säga att Tilda va min första kärlek. Men så är inte fallet.

För mig va de en tjej som fyllde upp mig när hon va nära. Allting kunde varit så rätt, men va så fel. Men kärleken är blind.

Allting började den 12 januari 2007. Vi träffades utanför puben, när jag skulle bli firad av mina nära. Jag och mina vänner stod ute och rökte, De va då jag såg Henne. Hon va ute med sin bästa vän och de kom fram och hennes kompis började snacka med oss. Kvällen gick och de slutade med att vi va mer ute med dem än inne på puben.

Hon va blyg, och jag likaså. Därför blev de inte många ord mellan oss, men på något sätt så fick jag hennes nummer.

Vi träffades fleratal gånger efter den helgen, vi bodde tillsammans med en tjejkompis till och från. Och när jag fick min lägenhet så va vi där med.

Hon va egentligen tillsammans med en kille, och Hennes bästa vän med mig, men vi umgicks tvärtom. Hon med mig istället för sin kille och T med mig.

Den 30 Mars 2007 va då för mig den bästa dagen i mitt liv, efter den 12 jan.

Vi blev tillsammans. Allting kändes så rätt. Då

Allting förändras, de gjorde hon med. Hon gjorde slut kom tillbaka och gjorde slut igen.

Så höll de på ganska många år:( Och jag stod vid hennes sida, jag lyssnade inte på rykterna, fast att jag nu i efterhand vet att allt va sant.

Men de ville jag inte se eller tro på då.

Men trots alla break, så förlovade vi oss. Och även om hon lämnade mig och kom tillbaka så tappade jag inte mina känslor. Jag hade aldrig varit så kär som då.

Hon sa ju att hon älskade mig.

De tog tid för mig att komma över henne. De är nog något av de svåraste jag gjort i mitt liv, men hur mycket mitt hjärta än ville jag skulle gå tillbaka till henne så kunde jag inte.

Hon va den som helade mitt hjärta och krossade de samtidigt.

De va min första kärlek, och även om jag är helt över henne så kommer minnena ändå finnas kvar.

Sen i efterhand när de tog slut, pratade vi ut, och blev vänner.

Hon va min bästa vän, men den vänskapen vände precis som min kärlek till henne.

men hon va min första kärlek....

Och även om jag inte trodde jag skulle komma över, henne kunna träffa andra, så gjorde jag faktiskt de. Jag har haft 3 förhållanden till efter min Första kärlek. Men nu har jag funnit min Första Största kärlek

27/9-2010

Kärleken kommer aldrig vara svår, bara vi som ska göra den så

"Nerlagt" i vintertid kan vara vackert

Fler bilder kommer senare:)

Idag varit i stan, varit på möte som gick ganska okej ändå. Ska få praktik ev 2 timmar/dag till början med.

Sen gick jag runt på stan och tittade efter lite julklappar och så va jag inne på guldfynd och guess what: De hade de jag letade efter:D

Sen träffade jag på saknade männsikor, dt va kul att ses igen alla :D

O såklart tog jag en kaffe på 13:D mums för magen:D

Morsan gav mig beröm eller vad man kalla de, för att jag gav bort mina sista & enda pengar för tillfället till en som jag tyckte behövde de mer:)

Och sen känner jag mig stolt att jag nästan höll på att somna i bilen, men så långt kan jag inte släppa spärren än :( Men men de kommer nog de med:)

Imorgon ska jag träffa Annie troligtvis :) Saknar den lilla söta filuren^^

Men innan dess ska jag baka pepparkakor:D skulle gjort de nu ikväll, men med bara 1 timme och 20 mins sömn, så har jag ingen ork, orkar inte ens dricka kaffe, då är de illa.

Men nu ska jag kolla någon film och att hålla mig vaken till 10 kan jag nog glömma men hoppas att jag sover hela natten ändå

Puss & kram skumbanan:p

Dag 1 - Om Mig

Lite personligt om mig:p ska försöka mitt bästa^^

Jag är 21 fast känner mig yngre:p jag bor i ett hus i skogen, där jag bott till och från i 14år.

Allätare inom musik, lyssnar på nästan allt, utom opera, för tycker inte de kan kallas musik :p

Teckande filmer och komedier och dokumentärer gillar jag:D Är ingen stor tvtittare, men undantag för simpsons och cops :p

Piercar en del, och har själv tillochfrån piercingar :) Har för tillfället 4 tatueringar, men ska komma fler:D

Älskar att sjunga och skissa, Ta kort och djur är underbart :) Favvodjur är katt och hamstrar:p

Har humor, kan vara romantisk när jag vill (a)

tvspel och datorer e superkul fast beroende framkallande:p

Gillar att träffa nya människor och vara social

Kaffe och kexchoklad är bland dt bästa jag vet:D

Bakar gärna å är under upplärning hur man lagar mat:p

Katastrof & ris, pizza och mcdonalds är mina favomaträtter:p även om skräpmat inte räknas^^

Jag är hellre hemma med min flickvän och tittar på film och myser än festar :) Jag är en smsnörd :p

Kortfattat: Jag e en knas människa som älskar livet :D

Jag tänkte att jag, som så många andra bloggare skulle börja med att skriva om min själv i ett inlägg varje dag de följande 30 dagarna. Ni går en chans att lära känna mig, läsa både roliga och seriösa inlägg som visar hur jag är som person. Dessutom så är ingen människa den andra lik, alltså kommer inte bloggarna skriva samma sak och ha samma åsikter.

Jag börjar idag, och så här ser då planen ut:

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Bilden tagen av mig.

Jag blir fascinerad av alla de som kan måla och skissa. De ger mig liksom inspiration till att finna orden som kommer. En del av de jag skissar kan ge mig tankar till ord, men ibland behöver man andra källor.

Känner att när jag mår bra, får jag svårare att finna orden till att skriva. Jag försöker så gott jag kan ändå.

Redan innan Julen är här, så tjatas den ut. Så nu har jag fått nog av den.

Julen är väl något som ska upplevas, inte ut tjatas? Men men..

Älsklingen åkte hem för x antal timmar sen. Jobbigt, men vad ska man göra? Får försöka hålla ut tills hon kommer igen om 14 dagar:)

17 Dagar kvar t julafton

20 dagar kvar t 27/12

24 dagar kvar t 31/12

Skapar man inga minnen finns de ju inget att komma ihåg när man blir äldre;)

Don't click here! <-- För skojs skull

Ny dag, ny vecka. Livet rullar på.

Om några timmar ska älsklingen med bussen:/

Men innan dess ska vi gå en runda på "stan" och kolla, och gå in på smyckesaffärer:p

Klockan är 06.28 och borde sovit för ett par timmar sen men gullungen ville vara vaken för annars går tiden så fort..

Om 18 dagar är dt julafton, och 25 dagar till nyår.

Tänker hur fort detta året har gått. Och att denna jul/nyår kommer bli mycket mycket bättre än förra året, för sämre går då inte

Tänker på hur mycket som hänt under året, och jag ångrar ingenting. Jag har stängt ut alla falska människor från mitt liv, släpper inte in dom igen, saknar faktiskt inte ens dom.

Jag har träffat nya människor som jag håller fast vid:)

Sen förra Julen har jag blivit starkare i mig själv och hittade faktiskt en tjej som INTE på något vis sårar, slår, är otrogen, e svartsjuk, utnyttjar eller har kontrollbehov. Hon pratar och träffar vem hon vill och jag får dtsamma. Och detta är de första längre förhållandet som någonsin varit så..

Jag är inte rädd att Tilda ska lämna mig. Hon Älskar mig och menar de.

Hon har fått mig att förstå att Äkta Kärlek finns. Och att jag är den bästa hon haft. Och jag säger desamma om henne.

Detta kommer bli den Bästa Julen någonsin :D

För första gången på flera år, kommer jag fira den med de som verkligen betyder för mig

Så länge de finns hopp finns de tro.

Drömmar blir till verklighet ;)

Att vara Bi-trans-homosexuell i dagens samhälle borde egentligen vara lättare än vad det är.

Alla fördomar som finns kvar, allt hat.

Men vad är det att hata?

Kärlek är kärlek oavsett från vem till vem

Eller?

Men jag vet att på grund av alla fördomar vågar man inte alltid vara sig själv, man vågar inte komma ut, eller prata öppet om det.

Men jag tycker de är fel. Riktigt fel

För tänk, tänk om det hade varit tvärtom? Här Är Vi Normala, Inte Ni.

Tänk om vi skulle springa runt och hata hetero, förstöra era klubbar, slå ner er för att en kille och en tjej håller handen eller pussas öppet.

I större städer är de lättare att vara öppna med vem man är, eller vad man gillar, men i liten håla, som jag bor i, där är det värre.

Och någon som stör mig riktigt mycket med, är alla de som tror att man stöter på alla tjejer bara för att man är homo.

Har ni verkligen så gott självförtroende att ni tror att Alla vill ha er?

Kan inte dra samma exempel på hetero, för de flesta killar stöter på alla tjejer. Bara är så, men då är de ingen som säger något. Nejda för de är "normalt" Men vad är normalt?

Såg en dokumentär där ett lesbiskt par varit tillsammans sen de va unga, och fortfarande delade sina liv tillsammans, som homosexuella. Men de tog dem lång tid att komma dit där de va idag.

De berättade om vad deras föräldrar hade tyckt om lesbiska och bögar, och alla fördomar, men ärligt: Har de verkligen inte kommit längre i utvecklingen? Efter mer än 100 år är de fortfarande då som nu.

Snälla någon. Allting förändras, så varför inte bara acceptera läget?

Och nej, de är ingenting som "går över med tiden" som många vuxna säger.

Och föräldrar som inte vill älska sina barn ifall de är lesbiska eller bögar, vad är de för fel på er?

Huvudsaken är väl att man är lycklig vad man än älskar. Huvudsaken är att man Älskar överhuvudtaget..

Nej fördomar mot homo- och transsexuella de är bara löjligt.

Vi är som vi är. Oavsett läggning.

Det bara är så