Varit nere på stan i 4 timmar. Inte mycket som finns att göra, men vi åt på kim tai lite och sen fikade vi på roddys. Brukar aldrig fika där, men någon gång måste man de med. Letat julklappar, svårt att veta vad man ska köpa. men men det blir nog bättre :)
Funderar mycket. Kanske för mycket, jag vet inte, försöker att tänka positivt, svårt, ja, men kan inte deppa ihop för mycket, blir ju inte bättre direkt.
Vill inte vara så här, vill inte ha de såhär:/
om en vecka är de Julafton. Jag trodde denna julen skulle bli bättre än andra år.
Tänker på vad jag gjorde förra året: Satt i min lägenhet med fredde, min bättre vän då, Louise och Pling. Drack. För att människan jag va tsm med inte ville ses.. Så blev att vi drack och umgicks.
Nyår, ja, det är ju också en historia i sig. Hade fest med vänner, och tjejen då. Vår månadsdag va den 1/1. Vi gjorde slut. Jippie. Not. Jag hatar minnerna med henne. De tar kål på mig. De skulle varit 9 månader precis när hon gjorde slut. Enligt henne ringde hon till min röstbrevlåda och gjorde slut där. Men eftersom jag inte fick något då, vet jag bara att hon blockade mig på alla sidor och tog bort mig på fb.
Hon sa hon va ledsen i 2 veckor, innan hon träffade sin nya, jag sörjde och ville dö i en månad om inte mer. Hon vill vara min vän. Men vet inte. På 9 månader totalförstörde hon mig lika mke som hon byggde upp mig. Hon va min största kärlek.
Pling min Första, L min största. de långa förhållande jag haft har bara gått åt helvete.
tillsammans, slut, om och om igen. lögner svek, otrohet.
Men jag klandrar de inte. Men L behöver ju inte ljuga om vad som hände i vårt förhållande. För skillnaden mellan hennes och min historia är: jag vill inte prata om hur hon va, hon gör de, hon ljuger ihop lite, som hon tkr låter bra. Jag säger få ord, sanningen. Jag har bevisen, folk som sett o hört.
Jag skiter i om du e lycklig nu, för du förstör mig ändå. Är de de som gör dig lycklig? Att hålla på mot mig? Kanske...
Jag mår dåligt över henne. Just för hur hon va, vad hon gjorde, så är de. Men någon gång glömmer jag de med..
Jag kanske inte e den bästa flickvännen, jag har med mina brister & fel. Jag är inte svartsjuk, har inget kontrollbehov, blir inte lätt sur, jag har långt tålamod, trogen ärlig, Bra på att lyssna, finns alltid där, ställer alltid upp..
Men ändå känns de som att jag inte duger. Jag menar. man e otrogen, ljuger, gör mig besviken.
Men jag fattar aldrig varför, och har aldrig fått en förklaring.
Men men någon gång kanske jag får veta...
Nu börjar mina ord ta slut. Är förkyld och mitt huvud dunkar. Så nu orkar jag inte tänka mer. Känslorna stängs av för en stund. Tankarna sjunker bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar