Att vara Bi-trans-homosexuell i dagens samhälle borde egentligen vara lättare än vad det är.

Alla fördomar som finns kvar, allt hat.

Men vad är det att hata?

Kärlek är kärlek oavsett från vem till vem

Eller?

Men jag vet att på grund av alla fördomar vågar man inte alltid vara sig själv, man vågar inte komma ut, eller prata öppet om det.

Men jag tycker de är fel. Riktigt fel

För tänk, tänk om det hade varit tvärtom? Här Är Vi Normala, Inte Ni.

Tänk om vi skulle springa runt och hata hetero, förstöra era klubbar, slå ner er för att en kille och en tjej håller handen eller pussas öppet.

I större städer är de lättare att vara öppna med vem man är, eller vad man gillar, men i liten håla, som jag bor i, där är det värre.

Och någon som stör mig riktigt mycket med, är alla de som tror att man stöter på alla tjejer bara för att man är homo.

Har ni verkligen så gott självförtroende att ni tror att Alla vill ha er?

Kan inte dra samma exempel på hetero, för de flesta killar stöter på alla tjejer. Bara är så, men då är de ingen som säger något. Nejda för de är "normalt" Men vad är normalt?

Såg en dokumentär där ett lesbiskt par varit tillsammans sen de va unga, och fortfarande delade sina liv tillsammans, som homosexuella. Men de tog dem lång tid att komma dit där de va idag.

De berättade om vad deras föräldrar hade tyckt om lesbiska och bögar, och alla fördomar, men ärligt: Har de verkligen inte kommit längre i utvecklingen? Efter mer än 100 år är de fortfarande då som nu.

Snälla någon. Allting förändras, så varför inte bara acceptera läget?

Och nej, de är ingenting som "går över med tiden" som många vuxna säger.

Och föräldrar som inte vill älska sina barn ifall de är lesbiska eller bögar, vad är de för fel på er?

Huvudsaken är väl att man är lycklig vad man än älskar. Huvudsaken är att man Älskar överhuvudtaget..

Nej fördomar mot homo- och transsexuella de är bara löjligt.

Vi är som vi är. Oavsett läggning.

Det bara är så