Sånt man borde förstått, de som skulle varit så enkelt, blev till ett helvete.
Du försvann, och jag blev kvar, men minnet efter dej är här.
Det lever med mig.
Jag borde inte tänka såå mkt på dig, blir nere då, för det känns fortfanrande som mitt fel. Jag kan inte hjälpa det.
Förlåt
Jag önskar att tankarna kunde sluta upphöra för en stund. Men det vill inte dom.
jag försöker komma på ngt att göra ist, då blir de att jag dränker mig i papper eller skolarbete. Med musiken i öronen och blicken i papprena, så är du där igen.
Sen saknar jag Ingela som fan också. All kontakt jag får ha me henne är på brev. Har inte sett eller hört hennes röst sen den 19 dec. Samma dag som hon gick från mig på morgonen om hopp att vi skulle ses efter skolan. All min glädje försvann när jag fick smset: Dom kör mig till låst.
Jag fattar ingenting, hon gjorde ingenting som gör att hon förtjänar att låsas in.. Ingenting!
O ja blir så sur på soc all den skiten för dom håller på som dom gör. Och ställer man dom mot väggen o frågar om dom skulle vilja sitta på sånt ställe eller bli behndlad som dom behandlar andra, allt dom säger är: Man kan inte tänka så, För vi är inte så. Nej hur fan e ni?
Ni tar o gör va ni vill. Ni lever fortfarande på stenåldern där allt handlade om makt, o i era ögon är de den ni vill ha.
Man ska inte behövavara som alla andra för att passa in, o behöver man de, så tänker inte ja ställa upp på de. Jag är den jag är. Ingen annan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar