Sitter på botten av mitt liv, tittar upp mot ljuset långt, långt däruppe.
Kan se en liten gnutta hopp om liv.
Det kan bara bli bättre nu, det går inte komma längre ner nu.
Men ändå lever jag.
Ändå står jag på benen och vägrar ge upp.
Jag har gett mig fan på att leva.
Jag kan klara mig, man får hitta de som hjälper en att må lite bättre.
Alla mina vänner är så jävla underbara, hur mkt som än händer elle har hänt, står mina riktiga vänner kvar och tänker inte svika min sida.
Jag är inte ensam...
Jag är stark!