Sekunderna känns långa.
Så svåra att fånga.
Till sitt sista sandkorn räknar timglaset ner.
Hur tiden rinner bort är dock allt jag ser.
Hur vågorna slår in över stranden.
Rensar bort alla minnen från sanden.
Lova mig att aldrig släppa handen.
Inte ens när vi står på kanten.
Leva tillsammans, till tidens slut.
Idag, göra det mesta av varje minut.
Aldrig vända ryggen och vandra.
Inte du och jag, kanske alla andra.
Nej, du och jag består.
Jag bredvid dig för alltid står.
Och jag ska hålla hårt, så hårt.
För att bevara det som är vårt.
Jag tänker aldrig dig förlora.
Inga hinder i vår väg, vare sig små som stora.
Solen skiner alltid även under de molnigaste av dagar.
Jag din hand aldrig släpper, hur mycket alla än klagar.
För det här är mitt allt.
Torrt som blött, varmt som kallt.
För alltid du och jag.
Igår, imorgon, men framför allt idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar