Stor och enslig korridor
Mina steg ekar
Tom blick, klump i magen

Känslan inom mig tvekar
känns som jag blivit slagen
Jag går bestämt, men ändå så rädd

Jag tar ett djupt andetag,
tar ett fast tag om handtaget
trycker ner den, långsamt
klumpen i magen bara växer

Jag öppnar dörren
Och möter dig med ett leende
Vi är hemma