Regn

När regnet faller är det jag som går ut
Jag drömmer om det som varit förut
Tittar upp mot himlen, dropparna slår mot mitt ansikte
Inte en enda ljus slinga i sikte
Ingen som vet om jag gråter när regnet låter
Ångesten vill inte att jag förlåter
Går vidare och glömmer,
tömmer mitt hjärta här och nu
I minnet var det alltid jag och du

Tiden rinner
Drömmar försvinner
Vi lever en värld där något kan hända men tider aldrig stannar
Men det gör att jag lider
Jag förbi folk så lätt och tyst glider
Ingen som ser eller hör
När ångesten kommer


Jag springer utan mål
Utan ord få ut mitt vrål
Från mitt hjärta för att bli av med min smärta

In i tryggheten där ingen kan göra mig illa
där jag min ångest kan stilla
I mitt rum med min utsikt
kommer orden ut i denna dikt