Lite boktips =)

Bra böcker som jag läst och fastnat för

Frida och Frida - av Emma Juslin
Emma Juslins andra roman handlar om en sjupersonersfamilj plus två katter och en hund. Berättarna är systrarna Selma, 13 år och Irina, 20. Selma bor hemma i denna olyckliga familj i ett egnahemshus nånstans på landsorten. Irina är den enda som har haft kraft och mod att bryta upp från familjen. Hon har gett sig av till Paris för att måla. Där har hon hittat sin älskade, Frida, som också hon vill bli konstnär.
Emma Juslin lyckas konfrontera vilka som helst av familjemedlemmarna - inklusive katterna och hunden - med varandra så att också en rutinerad dramatiker kunde bli grön av avund. Hon kan skriva roligt så att läsaren samtidigt vill gråta. Det är laddningen och närvaron och det faktum att man vrider händerna i sin oro för den här familjen som gör att man läser med håret på ända och inte får nån ro. Det handlar om inget mindre än hur vi stretar för att komma till rätta med det här livet och varandra, sår och skador, både barns och vuxnas utsatthet och hjälplöshet - och en sorts försonande mild blick på alltsammans, som ser också den tafatta kärleken.


Udda - av Sara Lövestam
Första gången Martin Sander såg en amputerad kvinna var han tretton år. Sedan dess har han blivit butikschef på Systembolaget, skaffat sig ett fint radhus och flera beundrarinnor. Men han har aldrig lyckats bli av med den, fascinationen för det ofullständiga. Det pinsamma, hemliga begäret till det avhuggna. Till stumpen. Som tur är finns Internet och där finns Paula, med noll och ett halvt ben.

Paula vill helst sitta instängd i ett rum, ensam med bandinspelningar av partikelverb. Hon är definitivt inte intresserad av någon uppvaktning, hon vill bli citerad i akademiska tidskrifter och bortse från just det som ingen någonsin bortser från - hennes obefintliga ben och skeva ansikte. Hon vill inte tyckas synd om, hon vill inte svara på frågor om hur hon kör bil. Hon vill alldeles särskilt inte behöva konfronteras med påflugna lesbianer som slänger sin sexualitet över halva bordet. Det har hon sannerligen aldrig bett om.

Lelle älskar kvinnor. Hon har dem lite som andra har choklad som något gott att njuta av när andan faller på. Hon skäms inte för det. Hon skäms heller inte riktigt för att storma in på folks kontor och tala om för dem vad de själva borde göra i sängen. Skämmas är något som Lelle inte tycker är en bra idé. Men man kan verkligen fråga sig vad tre medelålders kvinnor på en kemtvätt i Sveg har med den saken att göra.