Vet inte rätt eller fel, inte när dt gäller Dig.
Vet inte om jag gjorde rätt med att säga tack för allt o backa undan, eller om jag skulle stannat kvar.
Vet att jag behöver dig i mitt liv, en gång var du ju trotts allt mitt liv, men nu?
Jag vet inte :s
Försöker göra mitt liv t så jag vill ha dt, och svårt att göra dt, när jag gav dig ett löfte om att alltid stanna kvar :/
Kanske därför jag backade, för löften, Jag måste bort för att kunna leva mitt liv som jag vill.
Inte som andra tror de kan styra över.
Skitsnack & lögner, dt e inte min grej,
Sanningen o öga mot öga dt e mer jag, men i denna stan, kommer dt inte bli mer än ett hat som byggs upp mer och mer för ju mer som händer.
Jag var lycklig de åren jag inte bodde i denna stad. Jag är lycklig var gång jag lämnar kommunen även om dt bara är en stund.
Min frihet kommer aldrig kunna bli fri, så länge jag är fången i min egna kropp, i en stad man inte blir mer än ett rykte. Ingen vet, alla tror. För ingen får veta. Inge frågar heller.
Hela grejen med denna stad, dens överlevnad.
Jag är ledsen att jag gav dig dt löftet, jag skulle inte bryta dt om vi fortfarande va vänner, men innan jag vågar släppa någon så nära som du stod mig, måste jag bort.
Du var min allra bästa vän, jag älskade dig då, jag kommer alltid älska dig, oavsett vad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar