Du är du, jag är jag

Förändring. Vad gör den med oss?

Vad lär den oss? Vad vill den säga?

Tror jag försöker se det omöjliga

Varför allting händer varför vindar vänder

När min bästa vän dog, hon var som en syster för mig.

Dt tog hårt, men jag valde att fortsätta, klara mig igenom livet och bära med mig hennes minne, mitt minne av henne.

Trots de minnesförluster jag haft dessvärre så har jag alltid återfått minnen från när jag var med henne.

Men dt va bland de största förändringarna i mitt liv jag någonsin varit med om. Den svåraste med.

Skrivandet hjälper mig. Även om jag inte alltid är så personlig av mig, så kommer orden ut, men dt bästa av allt är att alla människor uppfattar allting på sitt sätt. Skriver jag en text kan en tycka: " Den satte sig i hjärtat, fattar hur dt känns", medans annan: "dt känns som dt jag känner" eller 3e " får inte ihop dt hur dt funkar"

Alla är olika, därför vi möts, delar med oss av någonting till andra, för alla har något speci.

Alla. Jag är inte den som dömer, jag har de vänner som kan prata med mig om allt de inte kan säga till någon annan. Dt betyder dt finns en egenskap hos mig som folk ser, men inte jag direkt, men som uppenbarar sig när människor kan prata med mig.

Samma sak med en del jag känner, någon kan få mig jätteglad på bara någon minut, glömmer allt jobbigt och håller humöret uppe, en annan kan jag byta tankar och få nya perspektiv på saker & ting.

Det är det som är speci med var människa.

Alla är unika. Man kan inte jämföra sig med andra. Ingen annan är den andra lik.

Sen finns det de som är ganska lika till sätt eller tänkande, men delar inte allting xakt. Själsfrände eller raka motsatsen, hur som helst är vi bara människor...

Jag är jag, och jag ångrar inte det i mitt liv, för det som hänt har gjort mig till den jag är..