Livet jag levt har inte varit det bästa.
Jag ångrar en del, inte allt, för det har även lärt mig en hel del om livet, och gett mig erfarenheter.
Men jag ångrar att det gick så långt som de gjorde....
Jag skyller inte ifrån mig, för de va jag som agerade, jag som levde, så allting va upp t mig själv hur jag ville göra då.
Idag ser jag tillbaka med både lättnad och sorg över allt som hänt.

Jag vet inte om jag hade varit samma person, med samma värderingar och funderingar om det som hänt inte skulle hänt.

Men idag, är jag den jag är. Jag vill dela med mig av mina tankar och funderingar. Jag är ingen särskild, men jag blir någon.
Detta är mitt liv i ord. Även om orden inte alltid kommer ut så lyckas man i slutändan att få tankarna till ord.
Jag känner stolthet och att jag lyckats göra något bra när mina texter blir omtalade.
Vissa kanske känner igen sig.
Jag gör bara de jag är bra på. Mer kan jag inte göra :)

Livet må vara orättvist ibland. Men av allting som händer kommer de något bra ut av det i slutändan. Även om det inte känns så.

Varför ska man ge upp när man kan kämpa?
Man lär sig någonting av allt.
Man behöver inte ge upp, vad tjänar det till egentligen? Ger du upp kommer du aldrig få veta hur det skulle blivit om du fortsatt att kämpa....

Jag ville så många gånger ge upp kärleken, bara låta den va och inte ha med den att göra.
Jag blev sårad många gånger, men jag kunde inte ge upp. Många dagar och nätter som jag gråtit över kärleken, men sen kom den in i mitt liv, och jag kunde inte varit lyckligare. Underbar flickvän, underbara vänner. Mitt liv rullar på.

Så varför ge upp när du kommer få en fin belöning av allting ;)