Träffade T igår. Minns inte ens när dt va jag såg henne sist.
Hon är egentligen en bra person, men tyvärr så har hon valt den vägen hon gjort.
Vi stod å snackade och under tiden så tittade jag på henne och tänkte: Dt kunde varit jag.
Dt livet T lever nu, lyckades jag komma undan..
Jag förstår inte varför egentligen för hon hade mer möjligheter att klara sig ur dt än vad jag hade..
In å ut på hem Lvm ltp you name it, liksom än då inte kunnat sluta..
Man märker på henne att hennes kropp är slut.
När jag träffade T första gången i mitt liv, var våra liv lika, samhället sparkade bort oss, vi skulle inte ha vänner lr framtid då..
Men jag lyckades på ngt sätt komma från dt, allt skit och började ett nytt liv.
Även om jag inte vill prata med de som är uppe i skyarna så kan jag inte neka T.
Vi två har delat mkt i våra liv, så lika men fan så olika.
T har alltid varit den som alltid fanns där då, och jag önskar jag kunde hjälpa henne som hon hjälpt mig, men dt e svårt när dt finns ngt inom henne som inte låter henne...
Så nära jag stod henne en gång i tiden, så nära kommer jag aldrig kunna komma igen..
Men ett löfte är ett löfte: å jag har lovat henne att Alltid finnas för henne. Hon vet gränserna och hon är den som vet att jag inte vill tillbaka till dt livet. Jag har hittat andra sätt..
Jag håller mig på avstånd från skiten, med rak rygg, för jag vet, att kommer den skiten in i mitt liv igen så är jag körd och jag förlorar allt i mitt liv, och dt jag har: mina vänner, min son o familj och mina drömmar är värt mer än ngnting.. Å tänker inte slösa bort allt dt bara för ngt som inte löser mina problem..
T - 1983
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar